Trädgårdsmagi

Som ta-med-sej-i väskan eller läsa-i-sängen-bok är Trädgårdsmagi av Hannu Sarenström alldeles lagom i storlek. Böcker med mjuka pärmar och invikta flikar, så kallat danskt band är läsarvänliga favoriter, då har man i alla fall två bokmärken till hands för de sidor man vill återkomma till. Väljer förlaget en sådan utformning på bokens exteriör brukar innehållet också hålla stilen. Det gör det här. Trädgårdsmagi är utgiven på förlaget Prisma och fanns med på förra årets bokrea, förhoppningsvis finns det fortfarande exemplar kvar i handeln.

Fotografierna är många och vackra. Efter lite försiktigt bläddrande längtar man efter att sätta sig ner och systematiskt titta på bilderna. Från tv-programmet Gröna Rum vet vi med vilken iver och entusiasm Hannu Sarenström möter växtlighet. Han skriver medryckande poetiskt och fotograferar i samma inspirerande stil. Tala om magi! Några grönsaksstilleben på dukade bord med vackert ljussken är lätta att förlora sig i. Likaså bilden på den eleganta stängeln med graciösa löjtnantshjärtan på sidan 35 och bilden på en skottkärra full med grönskande plantor, vårblommande snödroppar och krokus lite längre bak i boken.

Trädgårdsmagi handlar om olika trädgårdar, upplevelser och tankar i Sverige och på andra håll i Europa. Hannu Sarenströms egen trädgård finns på bördiga och blomsterrika Kinnekulle i Västergötland. Ett litet prov på hans levande och lyriska sätt att skriva plockar jag från kapitlet som heter Sensibilitetens estetik.
”Samtidigt som jag tog mina första trevande spadtag i Kinnekulles jord, hörde jag ryktas om Simon Irvine på andra sidan Kinneviken och Läckö slott. Det talades om svällande kål i barocka mönsterplanteringar, om att pumporna kastade sina rankor långt ut över gångarna, och att deras mognande frukter bäddades i reden som lindats med halm. Det talades om ett överdåd, om något vi aldrig tidigare sett.”

Visst skulle man vara beredd att snarast kasta spaden, skjuta datorn åt sidan och hasta iväg för att bese sådana kål- och pumpodlingar!

Trädgårdsmagi
Hannu Sarenström
Prisma

Paddington i Trädgården

Paddington, den rare björnen från mörkaste Peru får en bit av familjen Browns trädgård att göra vad han vill med. Han ger sig ut på inköps- och inspirationsutflykt med sin skottkärra av trä. Paddington råkar så klart ut för äventyrligheter, men allt ordnar på sedvanligt sätt upp sig på bästa vis. I slutet av boken kommer juryn för den så brittiska företeelsen Stora Trädgårdsdagen till Windsorgatan 32. De imponeras av den lille björnens anläggning och allt känns så härligt engelskt.

Paddington i trädgården är stor och vacker med genomgående grön färg på boktitel, bokrygg och omslagets insida. Illustrationerna av R.W. Alley är stora och ljusa och borde kunna ge uppslag till åtskilliga kommentarer och samtal när man läser boken tillsammans med mycket unga bokälskare.

Med denna mjukstart inom trädgårdslitteraturen ska jag äntligen tillåta mig att hämningslöst gräva djupare i den inspirerande hög av blomstrande böcker om den gröna delen av livet som länge legat och lockat. Böckerna om pelargonior drar allra mest just nu. Men eftersom vi påbörjat planeringen av vår nya del av trädgården, över 600 förslyade spännande kvadratmeter, ska jag kanske i stället ta en bok om trädgårdsanläggning? Vi får väl se vad nästa inlägg kommer att handla om...

Paddington i trädgården
Michael Bond
B. Wahlströms förlag

Jugendhus och Wienermiljöer

Nä, jag föråt mig inte på Sachertårta eller wienerschnitzel, och vi hann hem innan askmoln stängde flygplatserna.



Vi har faktiskt varit hemma 1 ½ vecka, men med bråda dagar och många intryck att smälta har jag inte kommit in i min bokbloggrutin igen. Bättring bättring!



Wien, denna lugna och välordnade huvudstad med 1.8 miljoner invånare kom snabbt upp på vår lista över favoritstäder. Vilka palats och vilka slott!





Vilka hus och miljöer! Vi vandrade och vi strosade, vi stannade upp och vi fotograferade.











Våren är försenad även i Österrike, men forstyhian och körsbärsträden blommade till påsk.



Uteserveringarna var försiktigt i gång och vårfåglarnas körer var välskolade som om de utbildats på berömda Stadsoper.

Som turister med vår entusiastiska och kunniga dotter till guide fick vår vecka i Wien flera huvudteman; caféer, musik och de fantastiska Jugendhusen.




Tiden kring förra sekelskiftet var en god och välmående period för det kejserliga riket Österrike-Ungern och detta visades tydligt i huvudstaden med innovativa nybyggnationer. Vilken skatt att vandra omkring i!



Postsparkasse heter den här byggnaden som ligger vid Stubentor, arkitekten hette Otto Wagner. Tänk att den här stilrena byggnaden byggdes redan 1903-06. Interiören, genomtänkt in i minsta detalj lär vara högst sevärd. Det får bli nästa gång!





Att Loos Haus på Michalerplatsen uppfattades som kontroversiellt när det byggdes för 100 år sedan kan man förstå. Det ligger precis mittemot det stora palatset Hofburg och det berättas att Kejsar Franz Josef var mycket uppbragt över arkitekt Adolf Loos moderna byggnad utan de sedvanliga och traditionellt rika utsmyckningarna En liten kompromiss gick arkitekten till slut med på, att utrusta exteriören med ett antal stramt stilrena blomlådor. Som ni ser var dessa tyvärr inte planterade för säsongen ännu. Även om jag tycker om byggnaden tycker jag också som kejsaren att blomlådor är aldrig fel.



Mina favoriter är de blommiga Majolikahusen från 1890-talet, arkitekten var även här den berömde Otto Wagner.





Den bästa souveniren från Wien blev för mig den lilla behändiga fyrkantiga boken
Jugendstil Guide Wien
Frederike Demattio
Metroverlag

Den rekommenderas varmt för den arkitekturintresserade Wienresenären.