Att det här är en roman i Rom-miljö gör mig vänligt inställd. Huvudpersonen, den unge spanske arkitekten José Maria går på kvällarna upp på takterassen till Spanska akademin och spanar in Roms kupoler och torn.
Men den lockande texten på böckers omslag stämmer inte alltid med verkligheten, det har vi väl alla lagt märke till. Ofta både en och två gånger, eller hur? Den här spionromanen utlovas innehålla en "svidande vacker kärlekshistoria". Det håller jag inte med om. Kanske för att huvudpersonerna inte når mig, de känns ointressanta och den unga kvinnan som ingår i triangelkärlekshistoria uppfattar jag dessutom som rent osympatisk.
Bokens slut var inte tillräckligt förklarande, så jag läste om början en gång till, bara för att komma på att svaren på mina små funderingar nog inte var medskickade.
Hur som helst - boken är ändock läsvärd! Tidsramen består av 1930- och 40-talens Europa, främst Spanien, Italien och Tyskland. För den historiskt intresserade ger det en bra repetition, kanske också, som för mig, nya upplysningar. Även om man naturligtvis inte får förglömma att det rör sig om just fiktion i övrigt.
Emilio Calderón
kärlekens arkitekt
Månpocket
