fredag 18 maj 2018

Värp först och kackla sen!




För en månad sedan bjöd Ekerlids förlag in till bokrelease med estradören och författaren Mattias Enn i Klara Soppteaters röda foajé. 

Fotograf: Gabriel Henningsson




Trots att det bara var april månad var det utanjacka-värme och Riddarfjärden glittrade sommarlikt i solskenet. Kombinationen av den plötsliga värmen och en rejäl dos bekvämlighet gjorde att jag inte tog stora kameran med mig på promenaden in till Kulturhuset vid Sergels torg. Trodde jag kunde nöja mig med mobilkameran. Det ångrar jag naturligtvis.



Presentationen i teaterfoajén var lättsam och trevlig. På ovanstående bild ses förutom bokförlagets Marie Ekerlid och författaren Mattias Enn också media-mannen Rolf Knutsson. Den sistnämnde har en central roll i den världsberömda operasångerskan Birgits och den unge sångintresserade Mattias möte framför TV-kamerorna på 1990-talet. Något som också ledde till den brevväxling som är en viktig del i boken.

Mattias visade sig vara inte bara en mycket duktig forfattardebutant utan också en charmerande värd för de gästande på boksläppet. Naturligtvis har han som sångare och forskande  Birgit Nilsson-expert ett stort kontaktnät och han blev uppenbart glad över att flera av Birgit Nilssons  gamla kollegor mötte upp vid det här speciella tillfället. Även jag, en för honom helt obekant skribent, blev artigt och hjärtligt bemött och eftersom han av min dialekt lätt kunde ana sig till min geografiska närhet till Båstad konstaterade vi att vi kanske ses till sommaren. För sommartid arbetar Mattias som guide på Birgit Nilssonmuseet utanför Båstad. Och det uppdraget utför han säkert med bravur, med initierad kunskap och rejäl underhållningsfaktor.

Pressbild: Ekerlids förlag

Om man tänker sig läsa endast en enda bok om Birgit Nilsson tycker jag det här är den att satsa på! Den är lättläst, informativ och humoristisk och delger både de biografiska delarna och de musikaliska ur Bigit Nilssons långa och rika liv. Och innehåller dessutom en del reflektioner om bland annat musiklivet från författaren själv. I stället för fotografier valde författaren att låta en skicklig tecknare, Anders Svernsjö illustrera boken i glad karikatyrstil. Eftersom Anders Svernsjö avled innan boken och riktigt alla illustrationerna var färdiga blev det hans son som gjorde det avslutande teckningsarbetet. Med den äran.

Boken har ett lite annorlunda format som jag tycker är tilltalande och gör kvällsläsning i sängen lite bekvämare än åtskilliga andra bokverk.

Och undertiteln? Det är ett uttryck från Birgit Nilsson själv. Den säger säkert något om hennes omvittnade arbetsmoral och noggrannhet. Det är också titeln på den scenunderhållning Mattias Enn har roat publiken med på Klara-teatern under våren.



Nu ska jag steka gott rökt skånskt fläsk från Bjäre och blanda ihop ingredienserna till den äggakaka jag hittade recept på i boken:
10 ägg
10 msk vetemjöl
osv...


Birgit Nilsson i ord och bild
"Värp först och kackla sen"

Författare: Mattias Enn
Illustrationer: Anders Svensjö
216 sidor Ekerlids förlag 
2018

onsdag 16 maj 2018

I Birgit Nilsson-land


En så otroligt strålande solig majdag med sommarvärme och  blommande väldoft! Under några mils bilfärd njöt vi av allt det blommiga som naturen är så generös med i år.  Fruktträd översållade av blomster, doftande syrener, hägg och solgula rapsfält. Och havet, det blå Kattegatt. 



På stranden i Torekov med utsikt mot Hallands Väderö blommade triften och vinden från havet svalkade gott i den ännu ovana sommarvärmen.


Bjärehalvön är bland mycket annat också Birgit Nilsson-land. Här, mellan Båstad och Torekov föddes vår världsberömda operasångerska för alldeles snart 100 år sedan i vackra maj månad.
(Att skylten hamnat på sned kan enbart skyllas på den fotograferande bloggskribenten.)


På den här gården i den lilla byn Svenstad i Västra Karups församling växte hon upp, bondtösen som älskade att sjunga. På sitt eget dop lär hon ha överröstat både orgel och präst och hon lärde sig sjunga innan hon kunde gå. Det är sant för så står det i Birgit Nilssons memoarerer som hon författade själv på 1990-talet. Boken heter La Nilsson och är en av favoriterna i min hylla för biografier.



Birgit Nilsson (1918-2005) tillhörde min föräldrageneration, hon var årsbarn med min pappa och det tror jag har haft sin betydelse för mig. Vi som är barn av 1950-talet och uppväxta med den där enda tv-kanalen har haft tillfälle att följa den världsberömda men ändå folkliga operasångerskan i olika program och inslag. Och vi minns en elegant kvinna med självklar auktoritet och stor personlighet. Glimten i ögat och snabb i repliken,

Varje sommar gav Birgit Nilsson under åtskilliga år konserter för att stödja sin hembygd. En sådan konsert hade jag lyckan att bevista i Västra Karups kyrka en vacker julikväll i början av 1970-talet. Jag var i 20-årsåldern och även om jag tyvärr inte längre kommer ihåg vilka melodier som framfördes av sopranen Birgit Nilsson och hennes ackompanjatör Lars Roos är denna sommarkonsert ett kärt minne med mycken sommarkänsla i.

Inför 100- årsjubileet av Birgit Nilssons födelse har det utkommit ett par mycket läsvärda böcker. Dem kommer jag också att presentera här på min blogg, men idag är det sångerskans egen bok om sitt liv som får fokus. Den är på över 380 sidor, innehållsrik och humoristisk. Som bildtexten till ett foto där sångerskan står invid ett porträtt av som hänger på Gripsholms slott: "Operafans tycker att jag ser så "vanlig ut", i synnerhet amerikanska turister. Jag tycker själv jag ser mer eller mindre ut som Birgit Nilsson."

La Nilssson
Birgit Nilsson
Bokförlaget T. Fischer & Co
1995

fredag 13 april 2018

Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström




(I mitt förra inlägg skrev jag om våra bokhyllor. Det var inte bara i deckarhyllorna jag ordnade och sorterade, utan också i dem med svensk skönlitteratur. Är det därför jag inte längre kan hitta ovanstående bok? Jag vet dock var den stod innan vinterstädningen...)

 Annorlunda skrivet om ett destruktivt kärleksförhållande. Nu när Svenska Akademin av så tråkiga orsaker är högaktuell och Ebba Witt-Brattström också uttalar sig om skeendena kände jag för att bläddra lite i den här boken.



Ebba Witt-Brattström
Norstedts 2016

tisdag 10 april 2018

Ordning på deckarna




Under vintern har jag gjort i ordning i några bokhyllor. Det lär gå åt ytterligare några vintrar innan jag fått ordning på samtliga våra böcker. Det fordrar en del tankemöda att få till rätt placering, i lämpligaste bokhyllan och indelade i kategorier som känns naturliga och lämpliga för oss. Bokhyllan som huserar husets samlade deckare är jag färdig och nöjd med. Egentligen är jag inte så glad för kriminalromaner i sig, men jag har ändå favoriter på grund av vissa författare och deras miljöskildringar och/eller skrivarstil. 

Elizabeth George som producerar härligt tjocka böcker med mycken brittisk atmosfär. Även om jag gärna hoppar över en del ingående morddetaljer. Donna Leon vars böcker inte innehåller lika många sidor, men är en klar favorit med sina aktuella samhällsskildringar, beskrivningar av italiensk mentalitet och med den sympatiske kommissarie Brunetti, den kärleksfulle och matglade familjefadern som frontfigur.

Maria Lang är representerad i hyllorna på grund av sitt Bergslagen och sitt berättande om en svunnen tid med igenkänningsfaktor. Jan Mårtenssons antikhandlare har jag en del svårigheter med. Åldersbestämningen på honom som en medelålders man i 2010-talet känns orealistisk. Ingen nu levande medelålders svensk kan väl ha gått i gossläroverk till exempel? Men författarens djupa kunskap om kulturhistoria och böckernas miljöer med tyngdpunkt på Gamla stan gör att jag ändå gärna läser böckerna om Homan. 

Min absoluta favorit är Leif GW Persson. Man hör hans stämma i vartenda skrivet ord, ord som i vissa fall dessutom är helt nya för läsaren. Det är sannerligen inte för inte han är så populär och beundrad!

Men jag har ju en absolut favorit till! Stieg Trenter. Hans berättarstil är helt outstanding. Han vrider till och formulerar på ett oefterhärmligt sätt. Det är nästan så att man inte orkar sträckläsa hans böcker om man ska hänga med i formuleringarna. Stockholmsskildringarna från 1940-60- talen är intressanta  tidsdokument och med bokhyllans räcka av Trenterböcker från olika svunna decennier kan man också följa den starka utvecklingen av hans oefterhärmliga skrivarstil. 

Vilka är era deckarfavoriter?