Vill jag vara tant?
Frågor jag funderat på lite från och till sedan jag nyligen läst Elin Eks bok Supertanten.
Och funderat ännu lite mer på sedan jag varit hos Bonnier Fakta i Stockholm
och njutit av en trevlig seneftermiddag tillsammans med andra bokglada i Bokcirkeln Snittar och realiteter.
Och sett och hört författarinnan, den charmerande entusiastiska och pratsamma Elin Ek själv presentera tankar ur och om sin bok och sitt tantskap. Boken handlar om tanter hon mött, recept, civilkurage och tanten som ett kulturarv att förvalta. Även för mig sant viktiga centrala livstankar.
Jag gläds åt och förstår så innerligt Elins njutning av att plocka bär med familjen, att ta vara på det naturen ger, att sedan varje dag ta fram den njutningen och rikedomen i form av god sylt att servera och äta resten av årets dagar. Så där delar vi sannerligen tantskapet. Om det nu är det som är egentlig tantighet?
Vet ni vad! Jag tror jag ska ta och fundera lite till innan jag återkommer till både bok och min egen inställning i frågan. Under tiden lever jag upp till en del av tantstatusen, enligt feministen Elin Eks kriterier. Jag ska nämligen baka bröd. Och plocka äpplen som sen ska bli till mos och äppelkakor. Tantigt -men i positiv bemärkelse hoppas jag! - för en del. Helt enkelt en "medfödd" naturlig självklar livsstil med kvalitet för mig.
Frågan är om den livstilen har etikett, och i så fall vilken?
