tisdag 30 augusti 2011

Julia

Boken i sig stod för ett antal timmars god underhållning, men det är inte enbart därför jag förknippar den med roliga och positiva minnen.


Bild: Bonniers




 Julia av Anne Fortier utkom 2 augusti, men jag fick tillsammans med andra deltagare på Bonniers bokcirkel Prosa & Marmelad förmånen att läsa den redan tidigare på sommaren.



Inte som inbunden färdig bok, utan i form av en hel tjock spännande bibba på nästan 500 A4-ark. Det har ju förekommit tankar på om det är så recensionsböcker eventuellt skulle presenteras i fortsättningen så jag tyckte det var jätteroligt att få prova på!

Men det passade inte riktigt mig. Fast kanske, jo, ändå. För det förhöjde i sanning spänningen... Rätt snart i läsningen råkade jag sprida arken hej vilt omkring mig och av någon anledning upprepades detta så jag har sorterat Julia-bladen åtskilliga gånger. Jag som brukar hetsläsa fick på så sätt tid till reflektion och det är ju alltid bra! Det stora och särskilda positiva minnet med läsningen var att den inleddes med många sidor den natten vårt andra barnbarn föddes. Inte kunde jag sova en sådan natt! Spänd nyfikenhet tillsammans med lojalitet med barnaföderskan höll mig vaken och Julia underhöll mig dessa för en farmor så spännande timmar.

Men nu lämnar vi min nutid och öppnar dörren till handlingen som utspelar sig i Toscana.


Både på 2000-talet med den moderna Julia och med tillbakablickar på hennes föregångare i Shakespeares Romeo och Julia-historia. Den italiensk-amerikanska huvudpersonen åker till den uråldriga staden Siena för att finna både sin bakgrund och det för bokens handling så centrala skrinet.


Det handlar om vackra stadsmiljöer, farliga situationer, svek och kärlek. 
Om såväl svarta motorcyklar


som medeltida släktfejder, symbolik, palats och toscanska kullar.





Siena rustar sig för sommarens hästkapplöpning Palio, som är en tävling mellan stadens olika stadsdelar.
Här syns märken efter hästhovar på kapplöpningsbanan runt det vackra torget Piazza del Campo.


Staden smyckas inför denna viktiga tävling till fest som den gjort sedan århundraden tillbaka.



I övrigt innehåller boken såväl gangstrar, elaka systrar och, alldeles som sig bör i Toscana, historiska kyrkor och palats.


Bokens omtalade mysterium imponerar dock inte på mig, det lämnar en enbart med ett Jaha? Eller Much ado about nothing för att citera en annan Shakespeare-titel. Men det gör inte så mycket för när bokens kvalitet dalar sover både jag och den lille nyfödde barnbarnspojken lugnt.





Miljön en bok utspelar sig i har som bekant stor betydelse, och att läsa om Italien är alltid en njutning eller hur?
Frågan läsningen av Julia annars lämnar efter sig är förknippat med beskrivningen av det omgivande landskapet; hur är det möjligt att jag som timjanälskare missat att de toscanska kullarna kläds in i denna väldoft? Detta om något är väl egentligen en anledning till en snar upptäcktsresa till Italien...


Julia
Anne Fortier
Översättning: Ylva Mörk
Albert Bonniers Förlag (2011)

2 kommentarer:

Mariette sa...

Hej Eva!

Jag tänker på Zetas och Ulriksdals Slottsträdgård, det är paradis och ren njutning...
Vet ej om du varit där, annars är det självklara kandidater som mina tips!

Ha det riktigt trevligt vart det än blir!

Kvällshälsningar från Knäred!

EvaB sa...

Zetas har jag varit på, Ulriksdals blir det nog den här gången. Såg att du var där i somras. Inne i stan är det inte heller svårt att få en dag att gå så det kanske blir en blandning av favoriter i repris och nya butiker. Må så gott!