måndag 26 december 2011



Hej alla bloggvänner,

en riktigt God fortsättning på Julen 2011!


Hos oss firar vi grön och härlig jul, utan mer vinterstorm än den som dånade förbi sent i går kväll. Har förstått att det är betydligt besvärligare för andra drabbade längre upp i landet.

Tomten hade med sig spännande hårda paket i form av böcker, men de får vänta rätt så olästa tills lite längre fram. Nu är det härliga familjedagar  som gäller. Alldeles strax ska vi åka på julkalas hos min mamma, som glädjande nog fortfarande känner att hon orkar hålla denna fina tradition levande. Vid 92 års ålder...

Må så juljättegott!

EvaB



torsdag 15 december 2011

Pepparkakslandet



                          Barnbarnet A bakar pepparkakor hemma hos Farmor.



Degen var god, men de färdiga pepparkakorna,  granar och gubbar och årets nya: traktorn, smakade allra bäst.



När bagaren var mätt och nöjd med julbaket ville Farmor läsa bok för att förhöja julstämningen ännu mer. Det blev en mysig lässtund i soffan.





Det här är en av de raraste bilderböckerna jag vet. Trivsamma illustrationer med mycken julig 1930-talskänsla och en rar berättelse om övermätta pepparkaksbakande barn som drömmer att Pepparkaksbocken kommer och knackar på dörren.


- Goddag småttingar, sa bocken. Vill ni följa med mig till pepparkakslandet?


Resan till Pepparkakslandet
Einar Nerman
B. Wahlströms Bokförlag (1934, 2011)

söndag 11 december 2011

Retorik i tiden


23 historiska recept för framgång. 

Och ett recept på mat från mig.

.Bild; Norstedts


Retorik - talekonst och konstprosa med rötter i det antika Grekland och gamla romarriket. Boken, skriven av Göran Hägg, författtare, debattör och litteraturdocent ger prov på historiskt kända personers tal och börjar med Cicero, fortsätter via Heliga Birigitta, Lincoln och Churchill till Kennedy, påven och president Obama. Varje kapitel avslutas pedagogiskt med några uppunktade lärdomar som

Ju större publik på plats, desto lättare att väcka entusiasm


Bryt alltid mot föregående talares stil


och

Man vinner som sagt på att medge det man anklagas för

Även Kung Carl XVI Gustaf ägnas ett kapitel, det handlar om det uppskattade och medkännande Tsunamitalet. Retorik i Tiden beskrivs i baksidestexten som underhållande historiebok och användbar handbok. Till detta ska fogas debattbok. 
"Helt tydligt trodde majoriteten av lyssnare - även om det framstår som närmast ofattbart - att majestätet genomgått en lidnersk knäpp och från naivistisk nivå plötsligt svävat upp till litterära höjder i elitklass."
Eller
"Tydligen har den kompetenta personalen ersatts av det vanliga halvmilitära entourage som profiterar på arvmornarkin."

Trevligare att läsa är avsnittet med Selma Lagerlöfs tacktal från1909 när hon tilldelades Nobelpriset i litteratur. Vid banketten på Grand Hotel höll hon ett långt sagoskimrande tal som dialog med sin gamle far, löjtnant Lagerlöf sittandes i sin himmelska gungstol.

Vad tyckte ni om 2011 års nobeltal? Att vara Nobelpristagare behöver inte vara synonymt med att vara god talare. Men litteraturpristagare Tranströmers tal var lysande, och så väl framfört av fru Tranströmer, tycker ni inte?


Retorik i tiden
Göran Hägg
Norstedts (2011)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Skogsmannen och jag tycker om att fira Nobel i våra väl insuttna korgstolar i vardagsrummet.


Här har vi ännu inte gjort vår entré...


Med tända ljus och för min del så småningom gott invirad i en pläd. (Jag tror det är för att kompensera de bara axlarna på de vackra Nobelfestdamerna. Jag undrar varje år om de sitter i drag och huttrar omä rkligt eller om det kanske är så varmt av alla ljus och människor att det är en välsignelse att inte bära frack som herrarna?)

Nog för att pärlhönstallriken där i Blå Hallen såg delikat ut, men jag blandade goda grönsaker i gjutjärnspannan och njöt av att ännu i mitten av december kunna klippa timjansrevor från kryddkrukan på kökstrappan. Rätten döpte jag i all sin enkelhet till Spaghetti Alfred och så var vi också jättenöjda middagsgäster. Vill ni ha receptet?

Spaghetti Alfred
När adventstjärnan skulle upp hade den stora och höstligt orange vintersquashen i fönsterkarmen gjort sitt som dekoration och har därefter fått förgylla flera måltider. I glädje över svenskodlade tomater ända in i december firade vi både Nobeldagen och en lång grönsakssäsong med en färgglad spaghetti- och grönsaksrätt. 


Till 2-4 pers
Olivolja
1 Haloumiost
Några hg rökt skinka (eller julskinka!)
Vintersquash eller 1-2 zucchini
1 låda körsbärstomater
4 -6 vanliga tomater
1 – 2 dl oliver
1 klyfta vitlök
Salt
Peppar
Ev. färska kryddblad av timjan eller basilika.

Bryn skinktärningarna och den skivade haloumi-osten i olivolja. Ta upp och lägg åt sidan. Skär en vintersquash eller vanlig squash/zucchini i tärningar och hacka vitlöksklyftan. Halvera körsbärstomater och klyfta stora tomater och låt allt puttra tillsammans med oliverna tills grönsakerna fått lagom konsistens men fortfarande har spänst kvar. 

Krydda och blanda ner skinktärningar och ost och toppa eventuellt med färska kryddblad. Servera till spaghetti.

Hoppas denna adventshelg varit god och trevlig för er alla!




söndag 4 december 2011

Gastronomisk kalender 2012

Bild: Norstedts



Tänk nu blir det visst något med mat igen här på bloggen... 

För femtioandra året ger Norstedts ut Gastronomisk kalender. Sedan ett par år är Magdalena Ribbing redaktör för denna samlingsvolym. Tidigare var det Jan-Öivind Swahn och han bidrar detta år med kapitlet om Skånsk bröllopsmat anno dazumal. Kalenderns tema är bröllop och här finns mycket intressant läsning för den bröllops- och matintresserade. Om Tore och Eva Wretmans bröllop, om bröllopsetikett, Bröllop och fetma och Årets kock för att nämna några berättelser av olika skribenter. I denna nätta och välskrivna bok finns exempel på olika kungliga bröllopsmiddagar, både smått historiska och nutida. Vår egen kronprinsessas och några av hennes äldre släktingars. Här finns festmenyer från Monaco, Stockholm och London med skotska skogsduvor, vaktelägg, fasansoppa och fruktsallad i champagne. 


En trivsam bok som passar som julhelgsläsning. Jag har själv sparat något kapitel att läsa nogrannare vid brasan en kväll framöver.


Hoppas ni njuter av en fin Adventshelg! 

fredag 2 december 2011

Sju sorters julkakor

Bild: Cecilia Wikbladh





Här är en verklig Julkakornas Julbok. Med innehåll och recept som gör att ett kakmonster nästan slår knut på sig under läsningen av de poetiska ingredienserna. Här talas det saffran, vinterbakelser och mandellikör, fikonbollar och syrliga vinteräpplen. Kan det blir juligare än saffranscheesecake på pepparkaksbotten? Det skulle vara om man bjuder på pepparkaksglass eller julig butterkaka med vaniljkräm och mandelmassa förstås.


En härlig bok att rekommendera, som enbart läsning eller som stöd och inspiration i julbaket.


En God o Glad Adventshelg önskar jag er som hälsar på här! Och tack för fina hälsningar!




Sju sorters Julkakor
Cecilia Wikbladh
ICA Bokförlag (2010)

tisdag 22 november 2011

Julboken.


Bild: ICA Bokförlag




Tack för hälsningar och för att ni hälsar på. Jag har dragits med en envis förkylning, inte bara lugnt viloläge och honungsvatten med mycket citron har ingått i kurerandet utan naturligtvis också god läsning. I bokhögarna ligger de inspirerande julböckerna överst, det är ju advent på söndag!

Kottar passar alltid som juldekoration och  nu är de ju dessutom en omtyckt inredningsdetalj som passar till den ombonade och naturnära trenden med ved, björkstubbar och horn i heminredningen. 

Kristina Strand tipsar i sin Julboken om att fylla en vitmålad korg med skogens grankottar upplysta av nätt ljusslinga dold under fluffiga dunvippor. Hrm, kottar kan jag lätt få tag i, men dunet? Kanske bäst att ta fram påsklådan tillsammans med adventsstjärnorna. 

På omslagsbilden är hyacinterna och julrosen i korgen planterade i ett par lager plast för att skydda den ärvda spetsduken. Fint med de mossiga kvistarna till det romantiska textila, eller vad tycker ni?


Dukning med julros och liljekonvalj, ljusstakar av äpplen och gamla lerkrukor och hyacintblommor uppträdda på tråd – med den här julbokens goda och relativt enkla råd ska vi nog kunna fixa till omväxlande dukningar i juletid...

Julboken
Kristina Strand
ICA Bokförlag (2011)

måndag 14 november 2011

Bokstöd


Ett roligt och kraftfullt bokstöd hittade jag Style Room.




Tack för att ni hälsar på, det är roligt att se i statistiken och på kommentarerna att bloggen har läsare. 


Tycker ni inte det snart är dags att plocka fram något juligt ur bokhögarna? Jag tror allt det får bli en pysselbok i mitt nästa inlägg... 


Vi hörs!
EvaB



onsdag 9 november 2011

Gröna Tomater och Allt om Mat Stora kokboken





Det här praktverket till kokbok är väl värt att maka plats åt i kokbokshyllan.




När en härlig samling gröna små cocktailtomater i en korg på köksbordet inspirerade mig att leta efter recept till inläggning av desamma började jag med mina halvgamla, och annars så  trogna kokböcker Hemmets kokbok och Rutiga kokboken. Men hittade inte vad jag letade efter.

Innan jag gick vidare till mina äldre receptboksrariteter plockade jag fram Allt om Mat 
Stora Kokboken. Och se där! Stor, tung och innehållsrik, den boken gjorde mig inte besviken.





Nu kan ättikssockerlagen snart puttra på spisen och jag glädja mig åt att servera ett uppskattat tillbehör till Fars Dagsmiddagen här hemma.

Allt om mat
stora kokboken
Norstedts (2010)

tisdag 8 november 2011

Nordens Flora i inredningen





Jag brukar oftast skriva om nyutgivna böcker här på bloggen, men när jag häromdagen skulle Inreda lite mer planerat och medvetet med just böcker blev det med en floraserie som jag alltid tyckt mycket om. Nordens Flora har funnits i vår bokhylla sedan den gavs ut 1974. Jag vill komma ihåg att det var en kär och återkommande present till Skogsmannen då under våra första gemensamma år.




Precis utanför fönstret växer en rosenbuske som glömt bort sin inympade finrosframtid och återgått till vildvuxet buskrosursprung. 




Kombinationen tuktning inför rosens flytt till annan rabatt och behov av säsongsblommor till fönsterkrukan fick mig att öppna fönstret och bekvämt ansa rosenbusken.



Nyponrosor finns i bokseriens band nr 5, på sidorna 293-96 kan man läsa om olika rosor. Kanelros, Luddnypon och Höstnypon. Bladen i vasen på fönsterbrädan håller på att förtorkas och de där ute ramla av. Snart återstår på busken bara det som tilllhör fåglarnas vinterranson av nypon och jag kan inte med hjälp av bland annat bladens undersida få rätt namn på rosenbusken. Jag njuter i stället av de vackra tecknade planscherna längre bak i boken och lär mig - fast förmodligen bara helt tillfälligt - att luktnypon heter Rosa Rubiginosa.


Nordens Flora
C.A M. Lindman
W&W (1974)

fredag 4 november 2011

Karin Franssons Bästa

Oturligt för en bra bok, men ibland är man inte mottaglig. Kanske ska man bara inte välja receptsamlingar som godnattläsning? Men tack o lov! När jag i dagsljus tittar i receptregistret blir jag sugen på både Rödvinsrostad Hjort och Örthonung och Bakad fläsksida med knaprig yta och .... och ....


Bild: Norstedts förlag


Karin Franssons Bästa
Från vintergrytor till sommargrönt heter boken som inleds med soppor. Thailändsk köttfärssoppa med kaffirlimeblad, noc nam, risnudlar och björnrotsblad. Sedan kommer pumpasoppa med calvadosgrädde och i fågelavsnittet Örtspäckat kycklingbröst och marinerad couscous med blomkål.

Fantastiska recept till fantastiska rätter, men jag är lat och det är höst och jag tror jag nöjer mig med rotfrukter, lingon och svenska frukter som äpplen och päron. Bokens listor på ingredienser är så långa så långa, och jag som oftast utmanar mig med endast ett fåtal orkade knappt läsa igenom allt.

Ugnsstekt kyckling i hö från Alvaret låter som i högsta grad lokalodlat för öländska Karin Fransson. En härlig essens av sommardoft! Här i mina trakter finns också gott om hö, men även allergiker i familjen, så det roliga receptet använder jag enbart som sympatisk kuriosa. Palmkål och stenkyndel borde inspirera, men jag vet att kryddorna ute på kökstrappan känner av slutet på växtsäsongen och jag själv vill helst hålla mig till höstliga grytor.

När och om jag ändå vill variera mina svenska rotfrukter och päron med något exotiskt kan jag välja mig en stor ananas och stoppa den i ugnen så även mitten blir mjuk och god. För så gör Karin Fransson och hon påminner om att exotiska frukter är bäst på vintern. Och till söndagens familjemiddag ska jag tänka på Karin Franssons Olivpotatis. Kanske jag rentav gör sådana!

Lite vårlängtan känns i magen, härliga hösten till trots, när jag läser receptet på Maskrosgelé på 250 gram utslagna maskrosblommor...

Så - det här är allt en mycket bra receptsamling - men så är det också mat- och örtgurun Karin Franssons Bästa!


Boken har både trevlig layout och trevligt format. Exempel på andra titlar i bokserien ärJan Hedhs Bästa och Leif Mannerströms Bästa.

Är det någon som lagat något ur Karin Franssons böcker? Vad ska ni bjuda på till helgens middagar? I morgon bjuds det potatisgratäng och rökt hjortfilé här när fyra generationer samlas kring matsalsbordet. Till efterrätt något med äpple.


God och Glad helg!
EvaB


Karin Franssons Bästa
Norstedts (2011)



onsdag 2 november 2011

Klanen Kennedy



Vad tycker ni andra som läst boken? Själv hade jag stor behållning av den, som 50-talist är man ju uppväxt med den värld som också var Kennedys.

Journalisten Britt-Marie Mattsson är en kvinna som inger stor respekt när man ser henne på TV, och jag är verkligen inte besviken på henne som författare heller! Vi tolererar inga förlorare är en bok att rekommendera alla intresserade av 1900-talshistoria i romanform.


Vi tolererar inga förlorare
Klanen Kennedy
Britt-Marie Mattsson
Piratförlaget (2011)

onsdag 26 oktober 2011

Läslampa


Den här lampan för bokälskare finns på Bloominghome Company. Rätt charmig eller vad tycker ni?

Jag är inne i en intensiv - och rolig! -  arbetsperiod som gör att jag knappt hinner med vare sig blogg eller hushåll. Eller hälsa på så mycket hos andra bloggare. Men tack ni som tittar inom min sida! Snart ska jag skriva om boken om Kennedys som jag nästan läst ut.

Vet ni vad jag också ska göra? Jo se till att fixa ny surdeg... Min fina från Solhaga Stenugnsbageri är så uthungrad att jag inte ens vågar titta efter om där är liv kvar i burken.

På återseende!
EvaB

söndag 16 oktober 2011

Surdeg på gång!

Torsdag.




I morse betraktade jag vårt stora köksbord med andra ögon än de (= mina) som annars brukar önska slipning och inoljning av träskivorna med sin myckna familjehistoria. Visst brukar det förutom att vara vårt matbord också vara mitt bakbord, men inte förrän i går kväll fick jag höra att det för utbakning av bröd är en fördel med en inte alldeles slät träskiva. Med andra ord övergick vårt älskade köksbord från att utgöra irritationsobjekt till en brödbagerskas tillgång. 

Tack också för det, Solhaga Stenugnsbageri!



Nu har den här boken tagits ner från sin hylla.


 Foto: Klas Andersson
Norstedts


Bröd & kaffebröd
Jan Hedh
Foto: Klas Andersson
Norstedts (2009)



Genom samtal med redan frälsta surdegsbagare och framför allt genom gårdagskvällens fantastiska bakkurs på Solhaga i Slöinge kan jag äntligen tänka mig påbörja läsningen av den Hedska bakbibeln. Jag har ju närmast blivit avskräckt tidigare gånger jag öppnat pärmarna. Ska man baka med surdeg och inte har en civilingenjörs läggning eller utbildning ska man kanske börja med en enklare bok i ämnet? Därmed inte sagt att jag inte inser vilken fantastisk mäster och guru Jan Hedh är!



Bild: Solhaga Stenugnsbageri


Sara Wennerholm Solhaga Stenugnsbageri går själv utbildning för Jan Hed och till bageriets Gustav Fagermans bakgrund hör kända OlofViktors på Österlen ("bageriet med sura degar men glada bagare").


Brödkvällen på Solhaga inleddes med välkomnande te och kaffe. Och gott pålägg (från lokala producenter) på underbart smakrikt stenugnsbakat bröd. Det och den inledande teorin med presentation av bakredskap ...



... såväl som surdegarna i bageriet gav bara det valuta för kursavgiften.


 Men mer skulle komma!


Närkontakt med bröd och deg, formande av bullar och limpor, skårande av baguetter och korgjästa bröd.




Sara och Gustav delade generöst med sig av kunskap och tips och som kronan på verket fick vi varsin påse med surdegar på vete- respektive rågmjöl. Men inte nog med detta, också rejäla vita svällande degar kunde vi packa in i våra kylskåp när vi kom hem. Och till frukost kunde vi glädjas åt och välja bland de olika brödsorter vi fått hem i Solhagas bruna papperskassar och påsar.







-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nedan är vad jag bakade här hemma av en del av degen från Solhaga. Förutom några avlånga bröd blev det Timjansbullar till ärtsoppan.






Nu har jag fullt upp med att passa mina surdegar, men ska också göra ett försök att torka en del av det som jäser i kylskåpet. Som en reserv om jag skulle missa mata degarna med vatten och mjöl...


Är det någon som blir sugen på att gå en brödkurs hos Sara och Gustav, eller bara åka inom Slöinge för att köpa bästa brödet eller bullen när ni ändå har vägarna förbi? Här kommer länken till Solhaga Stenugnsbageri!

Är ni kära läsare surdegsfans? Vilket är ert bästa bröd?




fredag 7 oktober 2011

Bokstöd

Från HAPPYSthlm

Höststädning i bokhyllorna? I mina är det ständigt trångt, städat eller ej, så det är inga svårigheter att få böckerna att stå rakt, annars hade kanske bokstödet Hugo i gjutjärn funnit sin plats bland stickböcker, 1700-talshistoria och deckare.

God fredag önskar EvaB

söndag 2 oktober 2011

Damromanen Spill

Bild: Norstedts


När jag i all enkelhet steker upp goda rester till en söndagsmiddag för två kommer tankarna in på lundesiska skolflickan Heddas middag till 55-åriga faderns ära. I Damromanen Spill bjuds det salviakryddad kalvfärs med smak av riesling och citron i knaperstekta ankor.

(Fast när jag nu letar upp de matbeskrivande sidorna i boken reagerar jag för det jag inte märkte under den aktiva läsningen tidigare. Att det växelvis står ankor och änder. Tio ankor till femtiosju personer. 
Tunt skivade ankbröst talas det också om, och ankformad färs. Men i nästa stycke står "tio änder".
Änder är det också som duktiga dottern enligt boken dessförinnan två och två lagt på plåtar som ska in i ugnen. Det är visserligen bara en enda gång jag haft en and i min frys (till stekgrytan kom den inte för den ackompanjerades av den sorgesamma Vildandens sång varje gång jag tog i den frysta klumpen.) men den hade då inte räckt till 5.7 (57 st dividerat med10) ätande gäster. Alltså torde det i det här fallet röra sig om ankor. Som bör vara betydligt större än (både parkänder och) vildänder, eller hur?)

Författarinnan Sigrid Combüchen fick Augustpriset 2010 för den här romanen med de fint beskrivande meningarna. Jag har vikt hundöron för flera av dem. "Norr om  staden bågnade raps och säd skördefärdig på de stora dyningar av jord som är slätten."

Ett annat exempel på den njutbara och finputsade prosan är när chefen för syateljén alltför detaljerat motiverar ett uppdrag: Allt kunde varit sagt med tre ord och ett pekfinger men fru Borg-Whites röst snirklade vidare om slå och nivå, runt alla hörn och ut på alla balkonger och uppför alla trappor fastän Hedda redan stod färdig i tornet.

Men nu är det inte ankor, eleganta tyger eller beskrivningar av skånska slätten den här boken primärt berättar om. Det är en parallellhistoria, i nutiden om en författare som heter Sigrid Combüchen men inte är Sigrid Combüchen, om fiktiva brev från en Hedwig med barndomshem i Lund, och romanens huvudperson Hedda som växte upp i samma hus i lundensiska Professorsstaden. Hedda hade dessutom en självcentrerad far med magproblem, en vek mor med danskt ursprung, två äldre bröder och en yngre med tragiskt och kort levnadsöde. Flytt till Stockholm 1937 för utbildning i sömnad, orättvisa mellan syskonens utbildningsmöjligheter, chockartad inackorderingsupplevelse och het erotik med älskare i filmbranschen tillhör också bokens handling. Det är lätt att förflyttas till både Lund och Stockholm i läsningen. Och till 1930-talet. Författarinnan lyckas verkligen inge läsaren autentisk känsla för både stad och tid.

Spill finns i olika format, som inbunden, pocket, cd och e-bok.

I bokens korta efterord  står det om blå timmen på Finngatan. Att den till skillnad från författaren och trädgårdar och husen i boken existerar. Hoppas den infinner sig nästa gång jag kommer till Lund!



Sigrid Combüchen
Spill
En damroman
Norstedts (2010)

torsdag 22 september 2011

Stickbok om yllepromenader

Hej på er!


Oj vad tiden går fort... Min intention är ju att göra inlägg bra mycket oftare än det blivit här på sistone. Bättring! säger jag till mig själv. 


Visserligen har jag förlagt mina läsglasögon, men eftersom det fungerar med mina vanliga också har jag naturligtvis fortsatt läsa. Den nya bok som ligger vid min sida här heter Sticka mera småvarmt av Johanna Wallin och är en mysig och inspirerande bok i septemberhösten. 


Jag är förtjust i den fina underrubriken Yllepromenader bland trottoarkanter och skogsdungar. Och när jag läser den stickande författarens förklaring blir jag ännu mer engagerad i boken. Jag förstår Johanna så väl när hon beskriver hur inspirationen till mönster kommer till henne i form av skuggan av ett staket mot husväggen eller under ett museibesök.


Bild: Norstedts


Boken inleds med goda råd och tydliga förklaringar om allt från räta maskor till hålvarvskanter och hur man trär pärlor på stickgarnet. Själv blev jag sugen på att börja sticka en snodd, det tror jag aldrig jag försökt. Men nu ska jag plocka fram ett lämpligt garn och lägga upp 5 maskor, vilket författaren anser vara max för att få snodden jämn. Genom att sticka varje varv på rätsidan blir snodden rund och slätstickad. Låter spännande! Jag fick en idé om att sticka en flera meter lång snodd att montera runt en vinterkudde till soffan. Vi får väl se...


I övrigt innehåller boken foton och beskrivningar på olika mössor och halsdukar, vantar, sockar och lite mer annorlunda stickalster som börsar och äppelplockare. 


Vad stickar ni inför vintern? Antar att de flesta stickerskor har större projekt på gång är jag med min snodd!


Sticka mera småvarmt
Johanna Wallin
Norstedts (2011)

tisdag 6 september 2011

Tantbok och tanttankar

Är jag tant?
Vill jag vara tant?

Frågor jag funderat på lite från och till sedan jag nyligen läst Elin Eks bok Supertanten.


Och funderat ännu lite mer på sedan jag varit hos Bonnier Fakta i Stockholm


 och njutit av en trevlig seneftermiddag tillsammans med andra bokglada i Bokcirkeln Snittar och realiteter.



Och sett och hört författarinnan, den charmerande entusiastiska och pratsamma Elin Ek själv presentera tankar ur och om sin bok och sitt tantskap. Boken handlar om tanter hon mött, recept, civilkurage och tanten som ett kulturarv att förvalta. Även för mig sant viktiga centrala livstankar.

Jag gläds åt och förstår så innerligt  Elins njutning av att plocka bär med familjen, att ta vara på det naturen ger, att sedan varje dag ta fram den njutningen och rikedomen i form av god sylt att servera och äta resten av årets dagar. Så där delar vi sannerligen tantskapet. Om det nu är det som är egentlig tantighet?


Vet ni vad! Jag tror jag ska ta och fundera lite till innan jag återkommer till både bok och min egen inställning i frågan. Under tiden lever jag  upp till en del av tantstatusen, enligt feministen Elin Eks kriterier. Jag ska nämligen baka bröd. Och plocka äpplen som sen ska bli till mos och äppelkakor. Tantigt -men  i positiv bemärkelse hoppas jag! -  för en del. Helt enkelt en "medfödd" naturlig självklar livsstil med kvalitet för mig.

Frågan är om den livstilen har etikett, och i så fall vilken?

onsdag 31 augusti 2011

Rosentankar sista sommardagen


I dag är det sommarens sista (augusti-)dag. Våra gammeldags och doftande rosor är sedan länge överblommade och jag längtar redan till nästa års rosenknoppar i de gamla trogna buskarna.



De här rosorna kallar vi Farmors, och då menar vi min mammas farmor som hette Charlotta och odlade rosor i sin trädgård i början på förra århundradet. 





Rosor och gamla äppeldamer
Karin Berglund
Bonnier Fakta (2011)

I inlägget den 14 april skrev jag lite mer om just den trädgårdsboken.


Välkommen-höst-hälsningar till er alla från EvaB

tisdag 30 augusti 2011

Julia

Boken i sig stod för ett antal timmars god underhållning, men det är inte enbart därför jag förknippar den med roliga och positiva minnen.


Bild: Bonniers




 Julia av Anne Fortier utkom 2 augusti, men jag fick tillsammans med andra deltagare på Bonniers bokcirkel Prosa & Marmelad förmånen att läsa den redan tidigare på sommaren.



Inte som inbunden färdig bok, utan i form av en hel tjock spännande bibba på nästan 500 A4-ark. Det har ju förekommit tankar på om det är så recensionsböcker eventuellt skulle presenteras i fortsättningen så jag tyckte det var jätteroligt att få prova på!

Men det passade inte riktigt mig. Fast kanske, jo, ändå. För det förhöjde i sanning spänningen... Rätt snart i läsningen råkade jag sprida arken hej vilt omkring mig och av någon anledning upprepades detta så jag har sorterat Julia-bladen åtskilliga gånger. Jag som brukar hetsläsa fick på så sätt tid till reflektion och det är ju alltid bra! Det stora och särskilda positiva minnet med läsningen var att den inleddes med många sidor den natten vårt andra barnbarn föddes. Inte kunde jag sova en sådan natt! Spänd nyfikenhet tillsammans med lojalitet med barnaföderskan höll mig vaken och Julia underhöll mig dessa för en farmor så spännande timmar.

Men nu lämnar vi min nutid och öppnar dörren till handlingen som utspelar sig i Toscana.


Både på 2000-talet med den moderna Julia och med tillbakablickar på hennes föregångare i Shakespeares Romeo och Julia-historia. Den italiensk-amerikanska huvudpersonen åker till den uråldriga staden Siena för att finna både sin bakgrund och det för bokens handling så centrala skrinet.


Det handlar om vackra stadsmiljöer, farliga situationer, svek och kärlek. 
Om såväl svarta motorcyklar


som medeltida släktfejder, symbolik, palats och toscanska kullar.





Siena rustar sig för sommarens hästkapplöpning Palio, som är en tävling mellan stadens olika stadsdelar.
Här syns märken efter hästhovar på kapplöpningsbanan runt det vackra torget Piazza del Campo.


Staden smyckas inför denna viktiga tävling till fest som den gjort sedan århundraden tillbaka.



I övrigt innehåller boken såväl gangstrar, elaka systrar och, alldeles som sig bör i Toscana, historiska kyrkor och palats.


Bokens omtalade mysterium imponerar dock inte på mig, det lämnar en enbart med ett Jaha? Eller Much ado about nothing för att citera en annan Shakespeare-titel. Men det gör inte så mycket för när bokens kvalitet dalar sover både jag och den lille nyfödde barnbarnspojken lugnt.





Miljön en bok utspelar sig i har som bekant stor betydelse, och att läsa om Italien är alltid en njutning eller hur?
Frågan läsningen av Julia annars lämnar efter sig är förknippat med beskrivningen av det omgivande landskapet; hur är det möjligt att jag som timjanälskare missat att de toscanska kullarna kläds in i denna väldoft? Detta om något är väl egentligen en anledning till en snar upptäcktsresa till Italien...


Julia
Anne Fortier
Översättning: Ylva Mörk
Albert Bonniers Förlag (2011)