söndag 2 oktober 2011

Damromanen Spill

Bild: Norstedts


När jag i all enkelhet steker upp goda rester till en söndagsmiddag för två kommer tankarna in på lundesiska skolflickan Heddas middag till 55-åriga faderns ära. I Damromanen Spill bjuds det salviakryddad kalvfärs med smak av riesling och citron i knaperstekta ankor.

(Fast när jag nu letar upp de matbeskrivande sidorna i boken reagerar jag för det jag inte märkte under den aktiva läsningen tidigare. Att det växelvis står ankor och änder. Tio ankor till femtiosju personer. 
Tunt skivade ankbröst talas det också om, och ankformad färs. Men i nästa stycke står "tio änder".
Änder är det också som duktiga dottern enligt boken dessförinnan två och två lagt på plåtar som ska in i ugnen. Det är visserligen bara en enda gång jag haft en and i min frys (till stekgrytan kom den inte för den ackompanjerades av den sorgesamma Vildandens sång varje gång jag tog i den frysta klumpen.) men den hade då inte räckt till 5.7 (57 st dividerat med10) ätande gäster. Alltså torde det i det här fallet röra sig om ankor. Som bör vara betydligt större än (både parkänder och) vildänder, eller hur?)

Författarinnan Sigrid Combüchen fick Augustpriset 2010 för den här romanen med de fint beskrivande meningarna. Jag har vikt hundöron för flera av dem. "Norr om  staden bågnade raps och säd skördefärdig på de stora dyningar av jord som är slätten."

Ett annat exempel på den njutbara och finputsade prosan är när chefen för syateljén alltför detaljerat motiverar ett uppdrag: Allt kunde varit sagt med tre ord och ett pekfinger men fru Borg-Whites röst snirklade vidare om slå och nivå, runt alla hörn och ut på alla balkonger och uppför alla trappor fastän Hedda redan stod färdig i tornet.

Men nu är det inte ankor, eleganta tyger eller beskrivningar av skånska slätten den här boken primärt berättar om. Det är en parallellhistoria, i nutiden om en författare som heter Sigrid Combüchen men inte är Sigrid Combüchen, om fiktiva brev från en Hedwig med barndomshem i Lund, och romanens huvudperson Hedda som växte upp i samma hus i lundensiska Professorsstaden. Hedda hade dessutom en självcentrerad far med magproblem, en vek mor med danskt ursprung, två äldre bröder och en yngre med tragiskt och kort levnadsöde. Flytt till Stockholm 1937 för utbildning i sömnad, orättvisa mellan syskonens utbildningsmöjligheter, chockartad inackorderingsupplevelse och het erotik med älskare i filmbranschen tillhör också bokens handling. Det är lätt att förflyttas till både Lund och Stockholm i läsningen. Och till 1930-talet. Författarinnan lyckas verkligen inge läsaren autentisk känsla för både stad och tid.

Spill finns i olika format, som inbunden, pocket, cd och e-bok.

I bokens korta efterord  står det om blå timmen på Finngatan. Att den till skillnad från författaren och trädgårdar och husen i boken existerar. Hoppas den infinner sig nästa gång jag kommer till Lund!



Sigrid Combüchen
Spill
En damroman
Norstedts (2010)

2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

Ibland fastnar man... jag reagerar ofta på växter...Linné åt kanske änder... Andfågel står det i en bok. Men nu blev jag sugen på anka, det var för länge sedan, mums.

Ankor är den domesticerade formen av gräsänder, står det i Wikipedia.

OlgaA sa...

Hej! Och tack för din hälsning!

Vilken bra och mysig blogg! :) Hit ska jag återkomma ;) Om jag får :P

kram/Olg@