torsdag 7 januari 2010

Vitt på taken, skogspromenad och deckare framför brasan

Ännu några dagar kan julgranen spegla sig här i övre hallen.



Ute ligger snön kvar, vit och tjock på taken.



Solen skiner, naturen gnistrar och lockar till skogspromenad.


I skogen ligger snön tung och husfar bestämmer sig för att ploga bort snön på en rejäl bit åker så att rådjuren kan komma åt lite föda. De har det besvärligt i kylan och snön.

Det är i dagarna fem år sedan stormen Gudrun härjade och skogen blev både förändrad och till stora delar förstörd. Min beundran har från första stund varit enorm för alla dessa skogens hjältar, som i det naturens plockepinn stormen lämnade efter sig, kastade sig ut i åratal av hårt arbete. Att röja undan alla höga och till synes oändliga osorterade drivor av träd, ris, kvistar, grenar och rötter för att få södra Sveriges skogar ordentliga, återplanterade och hoppingivande igen - det är ett fantastiskt arbete som jag tycker det har talats alldeles, alldeles för lite om. Min egen Store Skogshjälte i vår egen skog är en av dem, och till honom och alla andra drabbade skogsägare och -arbetare: Tack för allt ni gjort för att hela skogsnaturen igen, till glädje för oss alla.


Gårdsharen Jösse har sprungit förbi.



Våra människostövlar lämnar också spår i snön och efter en stund i skogen med raska steg och frusen nästipp känns det lockande att åka hem till brasa och väntande juldeckare. Jag läser Frostnätter (Norstedts förlag)av den isländske författaren Arnaldur Indridason, som är utsedd till Nordens bästa deckarförfattare. Ännu kan jag inte riktigt förstå varför, kanske när jag läst färdigt boken?

Inga kommentarer: