Julstädning i bokhyllan

Att inreda med böcker kan bli trångt ibland… Och som alltid när man börjar flytta på en sak, kanske bara så där lite i förbifarten för det annat med sig, och snart är man uppe i en större omflyttning. Mina reseböcker fick flytta på sig, jag tyckte de såg för låga ut i hyllan med mycket rymd uppåt. Och vips blev det mycket snyggare med nya höga böcker i blickfånget, men var göra av de andra små och lite nötta? Längst ner på hyllan som nästan döljs av korgstolen? Visserligen inte ett ställe där man får tag på älsklingsboken bara genom att enkelt sträcka sig efter den med en hand. Men bara man vet var man har böckerna är nåbarheten en petitess i sammanhanget. Ja jag tycker  egentligen också att gamla nötta böcker kan vara dekorativa och att de som gamla vänner inte ska stoppas undan. Men hyllor och böcker ska passa till varandra. Och jag tog beslutet att de böcker vi läser och tittar i oftast också får ha den mest framträdande platsen. Och sedan är det ju det estetiska, man ska njuta böcker med ögat också.

Men det blev böcker över! För att inte tala om de stora pärmarna med minnen från år 1968 och framåt. Vad göra av dem? Husets hyllor, skrymslen och garderober är ju redan fulla. Där har jag något att fundera på under dagen. Det lutar åt gamla skafferiet som den charmiga, och tyvärr redan fulla, garderoben i äldste sonens rum fortfarande kallas (efter sin funktion på 1930-talet). Böckerna som blev över klämde jag in på en hylla med barnens gamla böcker, så då åkte en del av dem ut i stället. Bra! Då blir där en hög för de nu vuxna barnen att sortera när de kommer hem. Alltid lättar det något. Men jag skulle inte bära runt högar med böcker och pärmar nu, jag skulle ju baka pepparkakor! 

... Och göra i ordning, dvs. maka plats i snedgarderoben som ska rymma Lundadotterns arkiverade saker. Tala om julstädning…

En gammal kär bekant jag hittade medan bokrockaden pågick var Bo Setterlinds Från natt till näktergal. Jag läser sällan lyrik, men som tonåring fick jag mina favoriter. Jag bläddrar lite bland Setterlinds dikter och boken faller upp där den unga jag för decennier sedan lagt ett bokmärke. Där är fyra dikter på uppslaget, men jag tror mig veta vilken jag menat att markera.

Aftonstjärnan

Att gå i skog.

Att smyga som på tassar över marken,

där den är skymningsmjuk.

Att luta sig mot trädens ryggar.

Att spegla sig vid månsken i en tjärn,

att känna hur det tunna vattnet skälver på ytan.

Att se högt över grenar vita Aftonstjärnan.

Bo Setterlind