onsdag 8 juni 2011

Prosa & Marmelad på Bonniers - tack så hjärtligt för senast!

Bonniers förlag på Sveavägen i Stockholm

Nu är det snart två veckor sedan den vackra majafton när bokbloggare och förlagsfolk träffades på Sveavägen i Stockholm för att diskutera böcker och njuta läckerheter som chokladbiskvier och franska våfflor.


 Heléna Johansson på Brunkebergs Bageri kommer  till hösten ut med en ny bok, Sötebröd. Till  Bonniers Afternoon tea hade hon provbakat recepten.



Flera bloggare har redan beskrivit bokcirkelkvällen på Bonniers och det var verkligen roligt att träffas och få ansikten till dem man besöker i Blogglandia.


För mig var det en kväll av stilla lycka i vacker miljö. Tänk att bli inbjuden till Afternoon tea i Bonniers anrika och högst trivsamma styrelserum med sympatiska bekantskaper och intressant bokprat! Till och med August Strindberg som stod byst i en hörna såg mild ut. Aldrig har väl vi två kommit så bra överens som denna kväll! Om än jag inte är ett fan av den store författaren tycker jag desto mer om honom som konstnär och gladdes åt att där i styrelserummet vila ögonen på två vackra oljemålningar signerade just Strindberg.


Heléna Johansson, Brunkebergs Bageri. Och Strindberg

Men det var en betydligt yngre författargenre än den Strindberg representerar som var kvällens diskussionsämne. En del kallar det chic lit, eller rätt o slätt, precis som det står på omslaget - Roman. Man kan kalla den samtidsroman, livsstilsroman men absolut inte romantisk roman, för även om Stockholm Rosé har  411 sidor, så inte är det romantik dessa innehåller. Men det utlovas å andra sidan inte heller.




Visst är det ett speciellt omslag!


Det tilltalande, och talande, omslaget med titeln i guldskrift visar blaserade unga kvinnor med champagneflaskan till hands i väskan. Från Balenicaga eller kanske Mulberry. För här är det märken och märkesdropping som gäller! Kanske som ett utslag av ironi och tanke på diverse modebloggar. Eller bara precis som det är i den värld som är Destinys, Dapnes, Tessans och Tessans lillasysters. Den världen ligger i Stockholm innanför tullarna, med Djursholm som undantag, och innehåller inte bara livskris och skor som det kortfattat står i bokens baksidestext utan också en hel massa sex, drinkar och shopping.

Jag blir upprörd när jag kommer in på funderingar om flickornas bakgrund och föräldrar. Och framtid! Hur är det med kontakt, stöd och ömsesidighet? Behovet av trygghet kommer fram när Destiny hälsar på sin senila farmor som får symbolisera samhörighet och viss, om än falsk, oföränderlighet. En annan fundering jag får; hur är det här ur genusperspektiv? Tänk om en manlig författare skrivit om Stureplanslivet sett ur sexuellt aktiva unga mäns perspektiv. Det hade väl ändå inte gått an?

Jag tycker om boken. Exteriört. Det moderna omslaget och de rosa sidorna inramade av det vita o svarta på boken är egentligen belöning nog. För någon större läsupplevelse tycker jag inte boken är. Fast intressant ändå. Till plussidan hör också den geografiska Stockholmsanknytningen. Jag tycker att det var angenämt att stifta bekantskap med Sophia Wolf Lösnitz författarstil, hennes säkra sätt att hantera ord och meningar. Skildringen och påhälsningen i en av livsstilarna i 2000-talets Sverige är humoristiskt skriven, men inte rolig. Så jag skrattar inte, även om jag är glad eller kanske snarare lättad,  när jag som tant kan klampa ut ur dessa stackars unga kvinnors liv. I mina bekväma skor från Gabor.


Rosettprydda goodie bags med både ätbart och läsbart.
-
                    Med oss hem fick vi varsin goodie bag. Vad den innehöll återkommer jag till framöver.




Flera bloggare har skrivit om boken och kvällen med Prosa & Marmelad, Sladdertackans bokbloggMina boktips, It's a literary thingEn och annan bokBokbitenBreakfast bookclub och 
Ooofbok.  Någon mer?

Det hela arrangerades av Anna Ekström på Boktipset.se - Tusen Tack !



Stockholm Rosé
Sophia Wolf Lösnitz
Roman
Bonniers 2011