fredag 4 december 2009

Prins Eugens Waldemarsudde




Jag fick ett nyhetsbrev från Waldemarsudde. Det handlade om aktuella utställningar och om julblommor.
>
Waldemarsudde har en mycket duktig trädgårdsmästare och hon, tillsammans med de stolta blomstertraditioner det huset innehåller sedan prinsens dagar, gör museet till blomstervänners dröm. Det var min länge, innan jag förra sommaren kunde gå omkring i de vackra rummen och förtjusas och förundras över de fantastiska rika blomsterbuketterna. Då var det pioner och väldoftande rosor, nu kan man tänka sig juletidens blomdoft i de ljusa och vackert möblerade rummen i det stora huset längst ut på udden på Djurgården. Hyacinther och konvaljer.

När jag var liten hörde det till våra jultraditioner att odla fram egna liljekonvaljer till jul. De kallas iskonvaljer, och varje jul som vuxen tänker jag "Hoppsan, nu gjorde jag det inte i år heller!" När jag nu ser liljekonvaljerna från Waldemarsudde bestämmer jag mig återigen för att nästa år ska jag vara ute i god tid med planteringen, så att vi kan fortsätta på den fina dofttraditionen. Nu är det bara att satsa på julen 2010!

I en korg i sängkammaren förvarar jag en del läsbart, bland annat en liten skrift som handlar just om Waldemarsudde; Prins Eugens Waldemarsudde, Vägledning (från 1967). Jag läser i förordet att "Waldemarsudde är en storslagen gåva till svenska folket, konstsamlingen är Sveriges största och den vackra parken och trädgården med sina berömda blomsteranläggningar och sitt utomordentligt vackra läge vid inloppet till Stockholm..." I boken står det vidare om historiken, om parken, om prinsens egen konstutövning och om hans konstsamling. Det är 70 trevliga och innehållsrika sidor. Boken kommer att vara kvar i min kvällsläsningskorg i alla fall tills jag lärt mig att det var den kände arkitekten Ferdinand Broberg som komponerade de vita grindstolparna.



1 kommentar:

Anne-Marie sa...

Så vackra bilder!