Yvonne Hirdman – Den röda grevinnan
En europeisk historia
Förlag: Ordfront
Böcker värda att ha kvar i bokhyllan ska helst beröra. Ge reaktioner. Det gör Yvonne Hirdmans bok om modern, den äventyrliga Charlotte, född Schledt i början av 1900-talet i Rumänien längst bort i det stora riket Österrike-Ungern. Charlotte hade bland annat ett tioårigt slottslöst äktenskap med utblottad baltisk adelsman i bagaget och en tid som kommunist i Sovjet innan hon i slutet av 1930-talet kom till Sverige.
En smått missförstådd dagboksanteckning har en central betydelse för bokens författare. ”I natt födde jag en ful liten flicka.”
En annan mening i bokens baksidestext påverkar mitt läshumör: .… sa jag i det snoriga Hökarängen, till de ljushåriga ungarna från Norrlands skogar."
En TV-repris med en intervju med Yvonne Hirdman börjar just som jag sätter mig till rätta i korgstolen. Efter att ha umgåtts med boken Den röda grevinnan och dess foton under ett antal sena läsnätter ser jag genast likheten mellan modern, grevinnan och dottern, författaren. Jag hoppas att den senare ska inleda med att ta avstånd från baksidestexten. I stället understryker hon den negativa formuleringen om barndomens grannar, såväl barn som mödrar. Meningen i mammans dagbok reds ut i slutet av boken. Kanske som ett tecken på försoning och på den närhet arbetet med boken har inneburit. Författaren ger sannerligen inte intryck av att någonsin formulera sig ogenomtänkt, så meningen i baksidestexten, den om snoriga ungar i Hökarängen, måhända finns där något mer bakom som kan redas ut i en framtida bok?
Den röda grevinnan är mycket välskriven och lättillgänglig. Parallellt med 1900-talets historia, tar jag också till mig författarens egen familjeskildring. Författaren är smärtsamt öppen om sin mor, hennes egenskaper, liv och moderskap. Privata familjefakta och funderingar, ärliga och utlämnande vävs samman med historikern Yvonne Hirdmans gedigna kunskaper om de stora omvälvande politiska och ekonomiska händelserna under de senaste hundra åren. Boken ger ytterligare pusselbitar att tacksamt foga till min egen bild av 1900-talets Europa.
Hade det bara inte varit för de norrländska barnen hade jag tyckt ännu bättre om boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar