När 100-årige Allan Karlsson kliver ner i rabatten, utanför sitt fönster på det äldreboende han nyligen flyttat in i efter äventyrliga år på uppmärksammade platser runt om på olika kontinenter, är det för att strax lugnt tråckla in sig i nya komplicerade förlopp. Ingredienser i den fortsatta historien är en dressin, elefanten Sonja och diverse skurkar. Men slutet gott allting gott, författaren lyckas få till allt på slutet.
Titeln håller verkligen vad den lovar - och jag har fått en ny favoritbok i skönlitteraturgenren. Det står på omslagsfliken att författaren skriver sin andra roman. När kommer den? Det är något att se fram emot, för jag instämmer i Lasse Berghagens kommentar på bokens framsida: Den roligaste bok jag någonsin läst. Ungefär så känns det! Ändå sträckläste jag inte boken, det hade kanske blivit för mycket fantasterier då. För ovanlighetens skull tog jag i stället en kapitelbit då och en då upptill andra böcker från högen bredvid huvudkudden.
Hundraåringen som ... är humoristisk, men inte på något överarbetat sätt utan den är behagligt dråplig rakt igenom. Trots Bomb och annat krigande. Att låta 1900-talshistorian i lagom avsnitt finnas med som en ryggrad genom boken ger ytterligare dimension till läsupplevelsen. (Och lust att läsa vidare. Jag har redan plockat fram Anita Goldmans dokumentärroman Los Alamos som också handlar om Bomben, fast jag misstänker att den fantastiske Hundraåringen trots allt inte finns med i den kretsen.)
Förutom titeln är det jag mest uppskattar med den här boken den stilla människokärleken och värmen i berättartonen. Jonas Jonasson - ny favvoförfattare!
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Jonas Jonasson
Piratförlaget
Den finns även som ljudbok. Kanske att lyssna till under färd i det Sörmland huvudpersonen rör sig i. Eller på resa i Småland, Västergötland eller Kina eller vilken plats som helst i världen som blivit drabbad av Allan Karlsson, hundraåringen som klev ut genom fönstret på äldreboendet i Malmköping.
2 kommentarer:
Å så härlig beskrivning av hur ni sitter i trappan och ser ut över åkrarna. Jag brukar ockå sitta i trappen och se ut genom ett litet fönster, men dessvärre inga åkrar, bara en liten trädgård och grannen. :)
Hade gärna haft den rosboken, den ska jag kika efter.
ångrar lite att jag inte köpte den billigt på bokmässan...
Skicka en kommentar