 |
| Bild: Norstedts |
Joachim Volckerts kom med sin svenska mor från sin tidiga barndom i Hamburg till morföräldrarna i Bofors Värmland under krigsåren. Hans far var tysk, välbärgad affärsman med stort kontaktnät och fallenhet för spioneri. Men väldigt mycket mindre bra på att vara far. Albert Volckerts var dubbelagent, ja närmast trippelagent och ska ha varit aninazist. Spionen som svek är en mycket kritisk skildring av nazitiden från en som upplevde den inifrån. Den är annorlunda till innehåll och ett gott komplement till andra berättelser om den tiden. Boken bygger på Alberts Volckerts eferlämnade papper och en hel del av handlingen utspelar sig i Sverige vars polis och underrättelsetjänst får högsta betyg för sina snabba insatser under den här tiden. Dåtidens tyska ledargestalter och myndighetspersoner betecknas däremot rent ut som "avskum" och "skurkar". Boken innehåller en uppsjö av namn som det är svårt att upprätthålla intresset för. Namnen är nog viktigare för författaren än för läsaren.
Jag var Hitlers livvakt av Rochus Misch, är det sista vittnet som kan berätta om Hitler och de andra i bunkern under det sönderbombade Berlin våren 1945. Jag har läst andra böcker som handlar om de där dagarna och det är intressant att foga samman pusselbitar från olika skildringar. För oss födda i mitten av förra århundradet tillhör ju Andra Världskriget det vi fått oss berättat av de som var med. Och av de som var rädda att bli indragna. För här i vårt land levde vår föräldrageneration med flyglarm, den ständiga ovissheten och skräcken; när skulle det vara Sveriges tur att bli indraget?
Misch var inte nazist utan ansåg sig enbart som lojal medarbetare till diktatorn Hitler. Och fortfarande säger han sig ha varit ovetande om skeendena och hemskheterna nazisterna gjorde sig skyldiga till. Kanske en orsak till dessa skygglappar är att alternativet för honom hade varit som kanonmat vid fronten. Rochus Misch lever idag som änkling i det Berlin han återvände till efter åren av fångenskap i Sovjet. Boken är skriven i jag-form och är lättläst. Men som alltid med skildringar från den tiden är det sträng läsning. Allt detta ofattbara, grymheterna, båda stridsparters utplånande av människoliv och städer är ändå så nära i både tid och geografi.
Nu har jag levt med i skildringarna av sönderbombade städer och längtar efter lättare och ljusare läsning. Lite 1700-tal kanske? Vi får se var jag väljer ur hylla och högar. Välkomna tillbaka!
Joachim Volckerts
Spionen som svek
Berättelsen om min far
Norstedts, 2010
Rochus Mish
Jag var Hitlers livvakt - det sista vittnet berättar
Natur & Kultur, 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar