Från Hundraåringen till Los Alamos

Ni vet den fantastiska historien om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Bild: Piratförlaget

Innan han trampade ner i äldreboendets rabatt med sina bruna innetofflor hade ju Allan Karlsson på ett eller annat sätt varit på plats på olika ställen i 1900-talets världshistoria. Det gör att man får lust att läsa mer om olika skeenden. Jag valde tillverkningen av Bomben. Atombomben.

I kapitel 9 tillbringar Allan åren 1939 - 1945 på amerikansk mark. Han kommer till Los Alamos i New Mexico där han "lärde sig mer och mer, i takt med att kriget i Europa blev allt mer omfattande." Allan började som hantlangare på den hemliga anläggningen i New Mexico, men kunde som servitör inte låta bli att yppa sina avgörande funderingar om sprängeffekter vid en kaffestund med president och chefsfysiker. Allan som varit lite av en sprängexpert redan i barndomshemmet. Och så blev det som det blev...

För att få en mer seriös bild av utvecklandet av den Stora Bomben tog jag fram Om jag så måste resa till Los Alamos, en dokumentärroman av Anita Goldman. 

Chefsfysikern Robert J.Oppenheimer var den karismatiske professorn som blev chef för detta enorma och hemliga ödesprojekt bland bergstoppar och öken. "Alla tyckte om Oppenheimer" står det i boken, men hustrun Kitty trivdes inte i den enkelt uppbyggda militärstaden på bergsplatån. Hon hängav sig i stället åt cocktails och resor åt olika håll. De två barnen var olyckliga och mötet författaren får till i slutet av boken känns viktigt även för läsaren som följt  familjen Oppenheimers märkliga situation. Anita Goldman är poetisk med vackra naturskildringar, hon skriver om pinjekvistar till vinterns brasor, solen som går ner bakom Tsi'como det heliga berget i väster, vita ägretthägrar och stora hjorthordar.

Men har man inte redan tidigare undrat över Bomben har man anledning att göra det nu. "Oppenheimer visste att snart skulle ögonblicket glida honom ur händerna, bombmålen försvinna. Det fick inte ske.  ... Vi måste bomba Berlin och Tokyo på samma gång.    .... Och nu var det maj, Berlin var ur leken och i Tokyo fanns snart sagt bara kejsarpalatset kvar."

Det blir som en stafett, ovanstående rader leder tankarna vidare till en annan bok. En av de absolut mest tankeväckande böckerna jag läst det senaste året.

Bild: Albert Bonniers förlag

 I Hans Majestäts tjänst av Staffan Thorsell handlar huvudsakligen om överste Curt Juhlin-Dannfelts år som diplomat i Berlin. Men också om när han efter kriget var "Sveriges man i Stalins Moskva". Amerikanska tidningar, liksom förmodligen höga amerikanska militärer diskuterade under dessa kalla krigets dagar om hur många atombomber det behövdes för att utplåna Moskva. Väl att dessa krafter inte fick leva ut sina krigslustar.

Dagens böcker, inledningen med Hundraåringen till trots, är ordentligt allvarsamma. I morgon är det dags för något vackert för öga, händer och själ. Välkomna tillbaka!




Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Jonas Jonasson
Piratförlaget, 2009


Om jag så måste resa till Los Alamos
en dokumentärroman av
Anita Goldman
Natur & Kultur, 2009


I hans majestäts tjänst
Staffan Thorsell
Albert Bonniers Förlag, 2009