Formuleringskonstens Skånemästare

Medan jag levde är en bok full av vemod. Med sitt poetiska språk delar Malmösonen 

Jacques Werup med sig av tankar om åldrandet och livet han levt. Det centrala, förutom musik och framträdanden, familj och estradörskollegor är också konflikterna med, och kärleken till, pappa Werup.

Boken kan delvis upplevas som lite seg, men de Werupska metaforerna och det vackra språket ger lön för mödan. "...livet är bäst i minnet, jag läser av det som ett fint gammalt protokoll, följer gatorna som på en karta i huvudet." 

Jag kan inte påminna mig ha läst någon bok av den produktive Jacques Werup tidigare. Jag kommer däremot ihåg en stämningsfull afton i vår lilla stad på 90-talet; Jacques Werup, ett piano och musikprofessor Hans Pålsson. 

Och nu  vet jag med säkerhet  vilken skåneförfattare jag röstar på som expert på poetiska formuleringar! 

Men nu får jag se till att muntra upp mig! Jacques Werup talar om sig som en åldrande man och jag räknar efter och inser att jag bara är 7 år yngre. Här gäller det att leva innan ålderdomen knackar på.

Glad söndag!

Jacques Werup

Medan jag levde

Allbert Bonniers Förlag (2011)