söndag 20 februari 2011

Formuleringskonstens Skånemästare


Medan jag levde är en bok full av vemod. Med sitt poetiska språk delar Malmösonen 
Jacques Werup med sig av tankar om åldrandet och livet han levt. Det centrala, förutom musik och framträdanden, familj och estradörskollegor är också konflikterna med, och kärleken till, pappa Werup.



Boken kan delvis upplevas som lite seg, men de Werupska metaforerna och det vackra språket ger lön för mödan. "...livet är bäst i minnet, jag läser av det som ett fint gammalt protokoll, följer gatorna som på en karta i huvudet." 

Jag kan inte påminna mig ha läst någon bok av den produktive Jacques Werup tidigare. Jag kommer däremot ihåg en stämningsfull afton i vår lilla stad på 90-talet; Jacques Werup, ett piano och musikprofessor Hans Pålsson. 

Och nu  vet jag med säkerhet  vilken skåneförfattare jag röstar på som expert på poetiska formuleringar! 

Men nu får jag se till att muntra upp mig! Jacques Werup talar om sig som en åldrande man och jag räknar efter och inser att jag bara är 7 år yngre. Här gäller det att leva innan ålderdomen knackar på.

Glad söndag!




Jacques Werup
Medan jag levde
Allbert Bonniers Förlag (2011)

1 kommentar:

Monica sa...

Hej !!!!
Intressant bok ....
Ja, carpe diem kan man ju säga är en bra grej att leva efter...
kram på dig o ha ne härlig måndag !!
Monica
Ps) Dina ord hos mig är för gulliga...