Foto: Scanpix nok |
Med fotnoter och register består boken av hela 415 sidor och har varit min delvisa sänglektyr i flera veckor. Detta är en bok som inte hetsar. Den är alls icke ointressant, den har till o med roat mig. Men då har det gällt bokens marknadsförande titel mer än innehållet. Det sistnämnda är gediget framforskat och författat av Anders Thunberg. Här finns en mängd uppgifter att fundera vidare på för läsare med intresse för svensk Mitten av1900-talet-historia. Och en hel del Bergmaniana.
Som att Ingmar Bergman i ungdomen åt wienerbröd och hoppade över måltider och att han tidvis bodde inackorderad hos en familj Olsson i Gamla Stan i stället för hemma på Östermalm. Men också allvarligare konstateranden, som i kapitlet I hakkorsets skugga. Ingmar Bergman reste som18-åring till Tyskland och bodde i en tysk prästfamilj. Med denna bevistade han ett nazistmöte i Weimar. En äldre Bergmansk bror var dessutom involverad i grundandet av naziströrelsen för ungdomar i Sverige.
Bokens kvinnliga huvudperson föddes som välbeställd flicka i Bromma, men blev tidigt faderlös. Hon reste som ung i Europa, var i Spanien under inbördeskriget och etablerade sig som informatör, eller spion vid hemkomsten till Sverige. Hennes teaterintresse förde henne samman med den regisserande Ingmar B som hon inledde ett förhållande med. Till moder Bergmans oro.
Karin Landby var äventyrlig, intelligent och både akademiker och skådespelare. Hon var grundlig i sina undersökningar bland flyktingar och diplomater i krigstidens Stockholm och beskrev även kyrkoherdefamiljen Bergman i rapporterna till Staben.
Efter ett mellanspel med en maffialedare på Sicilien återkom hon till sitt ungdoms Frankrike i slutet av1940-talet. Hon gifte sig med en före detta katolsk arbetarpräst och dog i Paris år 2007.
Karin Landby - Ingmar Bergmans Mata Hari
Anders Thunberg
Natur & Kultur
2 kommentarer:
Trevligt att få reda på mer om intressanta människor.
Vad kul att du tittade in i min trädgård EvaB! Nu varjag tvungen att titta in i ditt bibliotek:-) För min del blir det mest facklitteratur nu för tiden... och då gärna gamla trädgårdsböcker som du kanske sett!
Kram Anna Vattenkanna
Skicka en kommentar