Italiensk afton

Inreda med böckers Italienska Vecka fortsätter!


Till tonerna av La donna mobile skrivs detta inlägg när eftermiddagen snart går över i afton. Boken Italiensk afton av Rom-boende författaren Ann-Louice Dahlgren kom i höstas och det är roligt att Fransk afton från samma höst har en italiensk tvilling. Där Fransk afton lockar med bistromusik förs man här i stället in i rätt stämning av romantiska och kraftfulla operamelodier. Musiken beledsagar till olika distrikt, Piemonte, Toscana och Sicilien.

Jag tycker om boken. Formatet är hanterbart, omslaget vänligt och mjukt vadderat med en stilren layout och boktitel i gyllene skrift. Däremot blir jag besviken på kvaliteten på innandömets papper och foton, omslagets lyxighet stämmer alls inte överens med bokens tröga papper och foton av trött 70-talsstuk. Något som tycks vara en trend i nyutgivna matböcker. Synd säger jag, som tycker att förlagen kan mycket bättre än så. För det är väl meningen att man ska läsa i böckerna och inte bara låta lyxiga omslag glänsa på "coffeetablet"? Synd på författarens trevliga texter och hopsamlade recept i så fall!

Jag började läsa recepten bakifrån och fick nästan genast ögonen på en oklarhet i receptet carponata; i ingredienslistan står aubergine, det gör det till att börja med i tillagningsbeskrivningen också. Utom i nästsista punkten, där står "Tillsätt de förstekta tärningarna av äggplanta..." Sympatiskt, för precis så kan det bli i mina recept också ibland.

Jag har njutit mig genom boken, som har lärt mig nya saker om Italien, fått mig att prova nya recept och dessutom längta vansinnigt efter kronärtskockor.

Är det någon annan som har läst den här boken och fastnat för något särskilt recept?




Italiensk afton
Maten - Kulturen - Musiken

Ann-Louice Dahlgren
Foto: David Loftus
Norstedts